Strö lite socker på mig, som bara du kan.


Lose control

 

"Köpenhamns Borgerrepræsentation har tillsatt en utredning för att undersöka konsekvenserna av en legalisering av hasch. På det sättet vill socialdemokraterna i Köpenhamn sätta stopp för mycket av den kriminella verksamheten som enligt dem ligger till grund för gängkriget i staden."

 

Jaha. Så var det på g. Snart lär väl Sverige få upp ögonen för det också.

 

Kändisar i urval som brukar/brukat cannabis:
Al Gore, Elton John, Enrique Iglesias, Calvin Klein, Abraham Lincoln, Bill Murray, Jack Nicholson, Barack Obama, Brad Pitt, Arnold Schwarzenegger, Brude Willis och Neil Young.

 


Four big speakers

http://www.youtube.com/watch?v=Aq4apgYriXE


mass electrowaves of violence.


Hadopi 2

 

Du sitter hemma en tisdagskväll som denna, inser att "Fan, Lady Gaga är inte så pjåkig." och börjar ladda ner hennes låt Pokerface. Plötsligt hör du helikoptrar utanför huset, en man skriker i megafon "Come out with your hands on your head!"

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/339702-nu-kan-du-bli-avstangd-fran-natet-i-frankrike

Hadopi 2 innebär att man kan bli avstängd från internet i upp till ett år för att ha laddat ner kopieringsskyddat material.

Får mig att undra en sak; Är internet något man kan tämja med censurer och lagar? Är internet en rättighet för alla människor eller ett privilegium tilldelat de rika och lydiga?

 

Som att ta ett barns leksaker med motiveringen "Du lekte med dom fel".
I och med att internet är en så stor del av vår vardag, av världens media, det snabbaste och enklaste sättet att få information på, anser jag att det snarare är en rättighet än ett privilegium. Att frånta någon rätten att få information sådär måste bryta mot de mänskliga rättigheterna. Frånta någon allmän upplysning är som att frånta dom rätten till att få veta. Något. Alls. Dumma jävla fransmän.


Blogawards

 


Jag tycker det är lite intressant, hela den här bloggkulturen som växt fram. Att det hela fått så stor uppmärksamhet och att folk faktiskt blir behandlade som kungligheter för att de skriver om sin vardag på internet. "Hej bloggen, det här är dagens outfit." Är det bara jag som inte är intresserad av andras klädval? Speciellt när alla klär sig så jäkla fult. Någon som fått otroligt mycket uppmärksamhet i media på senaste tiden är Kissie.

Personligen slöläser jag hennes blogg varje dag, skrattar åt både henne och hennes läsare. Hon säger att hela Kissiegrejen är en image och att hon egentligen är riktigt trevlig, inte så arrogant och kaxig som hon framstår som att vara. Jag hoppas verkligen att hon talar sanning, ifall hon inte gör det är Sverige illa ute. Att vara så självgod som hon framstår att vara är skadligt för hälsan. Frågan är om det är smart att ha en viss image på internet? Är det smart att framstå som någon annan? Kanske. Men som hon själv säger har hennes privatliv kommit i kläm. Tackar vet jag Daft Punk, The Knife, och alla andra officiella personer som är fullkomligt anonyma. Det är ett smart drag.

Men visst använder Kissie rätt taktik för att få uppmärksamhet. Uppröra. Rätt synd att det faktiskt funkar. "Åh herregud, hon kallas faktiskt sina läsare för fuckfaces! HON SKRYTER." Hur många gör inte det? Undrar vad det är som gör hennes blogg så speciell. Antagligen pengarna. Hon har ju övderdrivet mycket pengar, både från sin familj och från bloggen. Crazy girl.

Nej, tillbaka till bloggkulturen. Är det rätt? Är det rätt att alla kan skriva om sin vardag på en blogg och sedan bli kända för det? Själva idén om blogg är ju lysande, alla utgår från samma punkt och skriver om vad de vill. Tokigt att det är alla tråkiga bloggar som blir kända.


Shake me, baby


Dagen då jag blev mentalt instabil.

Ligger hemma hos en viss blondin, nästan helt naken, och ska alldeles strax kolla på film. Blondinen skrattar och tar på sig själv. Han tittar skeptiskt på mig och rör handen neråt.


a.k.a. I-D-I-O-T

Jag har aldrig gillat SL. Jag har åkt med dom hela mitt liv, mot min vilja egentligen. Finns inte så mycket valmöjligheter när man bor två mil ifrån närmsta stora stad.
Efter sju års åkande, jag har åkt SLbussar minst 5110 gånger, har jag träffat alla möjliga chaufförer. Mysiga gubbar som påminner om tomten, dryga 35åringar som hatar sitt jobb, alla möjliga. Men idag fick jag nog. Vad prioriterar SL egentligen? Avgångstid eller att få med så många passagerare som möjligt?

Min buss går med 20minuterstrafik de flesta tider om dygnet. Visst, 20 minuter är inte så mycket, men inget man gärna spenderar i Slussen i rusningstider. Det tar såklart inte chaufförer hänsyn till. Ett praktexempel var idag, då jag sprang mot bussen, när jag var två meter ifrån dörren stängs den. Jag bankar på den, försöker få chaufförens uppmärksamhet. Han tittar inte åt mitt håll. Han visar sitt vackraste, mest centrerade finger och åker vidare.

Jag blir sällan så arg som jag blev då. Respektlösa, maktmissbrukande jävla kukhuvud tänkte jag, och skrek även den sistnämnda förolämpningen efter honom.




RSS 2.0