rhythmbandit

Jag är i stand-byläge. Jag är likgiltig. Jag är äcklad.
Ingenting händer. Jag har ingen jag trivs med. Allt är bara rundgång.
Jävla skitmönster. Kan ingen överraska mig? Dra in mig i ett hörn, kyss mig och ljug och gör det så bra att jag verkligen tror dig.
Överraska mig. Kyss mig. Gör mig glad. Gör mig ledsen. Res med mig. Stryp mig. Knarka ner mig. Sup mig under bordet. Misshandla mig. Skjut mig. Döda mig. Någonting, jag vill inte ha samma jävla mönster hela tiden. Samma jävla tankar. Samma jävla människor. Samma jävla känslor. Samma jävla.. jag.

Livet i nuläget, mostly. Saknar folk, är allmänt likgiltig och trött.
Kan inte någon bara trycka på fast forward?

Hjärtformat. Kanske meningen, kanske inte.
Jag skulle skriva om hur jag mår här, men när det väl kom till kritan så.. Orkar jag inte.
Jag har bara en fråga; När fan blir jag lycklig?

Sex veckor kvar tills man träffar sina älskade göteborgare?

---

Annars då?

Kuk. Nu går allt åt helvete. Igen.
Jag tappar verklighetsuppfattning var tionde minut. Jag byter verklighetsuppfattning varannan minut.
Jag saknar att ha någon att prata med, någon som lyssnade på mig. Någon jag kunde krama och tacka för all hjälp.
Jag fryser hela tiden. Jag har varit trött i två veckor och har sovit omänskligt mycket.
Vinterdepression? Jo jag tackar.